Skolavslutningen

Vi hade tur med VÄDRET!

Efter en lång period med soligt väder kom så den stora dagen för avslutningen, och det hade regnat på natten! 

Vått på marken, fukt i luften, men vi kunde vara på skolgården.

Scenen färdigbyggd, pyntet på plats och
rosorna väntar i vattenhink.
Jon och Claudio fixar

Tidigt på morgonen byggde Håkan, Jon, Claudio, Cuong, Adam (har jag glömt någon?) upp scenen, släpade ut pianot, satte upp högtalaranläggningen, hissade flaggan och årskurs fem pyntade med björk och girlanger.

Elever bar ut stolar, och en förväntan spred sig.

Claudios gitarr och Selmas piano

Årskurs 5 var konferencierer, och deras lärare kunde lugnt luta sig tillbaka, eftersom eleverna skötte hela föreställningen. 

Årskurs 5A och 5B hade sin speciella plats,
och de skötte allt. De presenterade de olika inslagen, 
höll förmaningstal och sjöng på scenen när det var gemensamma sånger.

Här sitter publiken, som också var
artister, sångare, dansare, musiker.

Rektor Marie sommartalar

Förskoleklasserna delade ut röda rosor till eleverna i årskurs sex. Sexorna fick också var sin "godispåse" med sig, men innehållet var lite speciellt.

Eleverna har fått var sin röd ros av förskoleklassbarnen.
Slavojka berättar om innehållet i "godispåsen" som strax ska delas ut till de största
eleverna på skolan, som ska vidare, till ett nytt sommarlov, till nya skolor till hösten, ut i världen.

Och vad innehöll godispåsen sexorna fick? 

En godisferraribil – kör mot nya äventyr, men glöm inte bort att stanna upp ibland.

Ett plåster – för blivande sår som du själv får plåstra om.

En penna – för allt bra och viktigt du vill komma ihåg.

Ett frö – som du kan plantera och se vad som växer upp. Precis som vi fått se dig växa upp och bli en ännu härligare och klokare person.

 



En sten – när livet känns tungt kan du hålla den i din hand och veta att vi är många som tycker om dig.

Ett godishjärta – helt enkelt för att du alltid kommer att finnas i våra hjärtan.

Vi grät, kramade om varandra och sen ville inte eleverna lämna skolan, inte riktigt än. De strosade runt på sin "gamla" skola på jakt efter lärare och tårarna rann...

Tack, Selma, för bilderna.