Lilly har skrivit en spännande saga om en gubbe och en klok varg
GUBBEN OCH DEN KLOKA VARGEN
Det var en gång en gubbe som bodde i ett hus med sin fru i en by. De hade två vargar som var en hona och en hane. Alla visste vad hanen var rädd för. Det var en vildsvin, älgar och fåglar. En dag sade gumman:
"Jag vill inte bo med dig längre, jag får honan och du får den dumma hanen".
Gumman tog honan eftersom att honan kunde stjäla ägg och kött från folk.
"Stick härifrån, gamling", sa gumman till gubben.
Gubben gick med sin varg.
"Vad ska jag göra", sa gubben till vargen.
"Vi har ingen mat och jag vill inte ta död på dig"
"Ingen fara, jag kan gå och söka lycka till oss", sa vargen.
"Hur", frågade gubben.
" Du ska få se min vän", sa vargen.
" Jag kommer tillbaka om tre dagar"
" Okej", sa gubben ledsen.
Sen gick vargen iväg.
Efter en stund möte han en katt.
" Vart är du på väg?", frågade katten.
" Jag ska söka lycka", sa vargen.
" Snälla får jag följa med, jag har ingen stans att ta vägen", sa katten.
" Okej, men då måste du förvandla dig till en liten boll och gömma dig under min svans".
" Åh...tack så mycket", sa katten.
Sen förvandlades katten till en liten boll och gömde i vargens svans.
När han hade passerat ett träd träffade han en älg hona.
" Hej, vart är du på väg", sa hon.
" Jag ska gå och söka lycka", sa vargen.
"Åh...snälla kan inte jag följa med".
" Jo, men du måste förvandla dig till en liten boll och gömma under min svans".
" Okej, jag gör det", sa hon.
Sen gjorde hon det. När vargen hade gått i 3 timmar hittade han ett fruktträd.
Han såg många frukter på marken så han plockade dem.
Efter en stund såg han ett slott. Det var kungens slott.
När han skulle gå till slottet såg han några vakter. Då visste han vad han skulle göra.
Han satte sig ner och började yla.
" ÅHHHH!!!!!!!, jag vill gifta mig med prinsessan, jag vill gifta mig prinsessan".
Vakterna såg honom och sprang till kungen.
" Ers Majestät, det är en galen varg som sitter utanför slottet och som vill gifta sig med er dotter", sa en av vakterna.
"För vargen till mig", sade Kungen.
Soldaterna gick och tog vargen till Kungen.
"Är det du som ylar galet utanför mitt port", frågade Kungen.
"Ja, det var jag som ylade utanför ditt port, och jag tänker inte sluta för än jag får gifta mig med er dotter", sa Vargen.
"Åh...jag ska ta död på dig din lilla mask!", skrek Kungen och sa till soldaterna att dem skulle föra bort vargen till ett rum fyllt med fåglar som petar på honom till döds.
Eftersom att alla vet vad vargen var rädd för så tog han dem farliga djuren som han var rädd för.
När soldaterna gjorde som kungen sa så kastade dem vargen och stängde dörren.
Då kom fåglar och började peta på honom.
Det gjorde väldigt ont för vargen.
Sen kom han på katten som förvandlades till en liten boll och gömde sig i svansen.
"Katten, jag behöver din hjälp!", ropade Vargen.
Plötsligt kom en katt ur svansen och började äta upp fåglarna.
"Tack så mycket", sa Vargen.
"Ingen orsak", sade Katten.
Nästa dag kom soldaterna till rummet för att se om vargen var död.
När dem öppnade dörren såg dem att vargen sov lugnt och att inga fåglar fanns kvar.
Det fanns bara en varg och stor tjock katt.
Först blev soldaterna förvånade, sen förde dem bort vargen till kungen och berättade vad som hände.
"Vänta bara", sa Kungen med ilsken röst och sa till soldaterna att föra bort vargen till ett rum där en livsfarligt vildsvin ligger och sover och som ska slita honom i stycket.
Soldaterna gjorde som kungen sa och kastade vargen i rummet och stängde dörren efter sig.
Vildsvinen hade vaknat och såg på vargen med sina röda ögon.
Den började grymta och tänkte slita vargen i stycken.
Då kom Vargen på att han hade med sig frukter som han hade plockat på vägen.
Han kastade frukterna över hela golvet och plötsligt började vildsvinet att äta.
"Oj, han hade nog inte ätit i flera dagar", tänkte Vargen.
När vildsvinet hade ätit upp allt så somnade den direkt.
"Den kommer nog att sova i flera dagar", sade Vargen och började också att somna.
Nästa dag kom soldaterna in för att se om vargen hade varit död.
När dem öppnade dörren så såg dem att vargen hade sovit gott och det hade vildsvinen också.
Dem förde vargen till kungen och han blev rasande.
"Det är omöjlig, sade Kungen ilsket.
"Om du bara visste, sa Vargen lugnt.
"För bort honom till älgarna, sa Kungen bestämt.
Soldaterna gjorde som han sa och kastade vargen till rummet och stängde dörren.
När Vargen hade fått balansen sa såg han ett gäng älgar.
"Det är vår revir", sa en av älgarna.
"Åh, ursäkta mig mina herrar, sade Vargen. Jag blev kastat hit av soldaterna eftersom att Kungen ville troligen att ni skulle ta död på mig, men ni skulle ända inte göra det, eller hur?
"Jo då, det ska vi eftersom att vi inte gillar främlingar, till exempel som DU!", sade en av dem.
Men då kom Vargen på att älghonan som han hade i svansen så kanske är älghanarna intresserad av henne.
"Du, älgen, viskade Vargen till henne. Jag behöver din hjälp, så kan du komma fram?
Plötsligt kom en älghona fram ur svansen och alla älghanar stirrade på henne.
"Kan du locka ut dem från slottet?", viskade Vargen till henne.
"Gärna, jag har alltid villat hitta en make, sade älghonan glatt och ropade till älghanarna:
"Kan inte ni ta sönder väggen där borta så jag vet vilken som är den perfekta mannen som ska bli min make".
Då började alla försöka att ta sönder väggen, eftersom att alla ville vara hennes make.
Men ingen kunde det. Alla förutom en. En stor älghane kom fram och trängde förbi alla som stod på vägen.
Då knuffade han till väggen så att den gick sönder.
"Du är den rätta för mig, sade älghonan och gick sedan tillsammans med honom till skogen.
Men alla var inte glada. Inte älghanarna iallafall. Besviken gick dem till skogen ensam medan Vargen sov gott utan problem.
Nästa dag så var soldaterna säkra på att vargen var död så dem kikade in i rummet.
Men som vanligt sov vargen utan problem och att alla älgar hade stuckit iväg.
Dem förde Vargen till Kungen och han blev besviken och grät.
"Varför gråter du?", frågade Vargen.
"För jag vet inte hur jag ska ta död på dig, varje gång jag försöker döda dig så lever du forfarande", sa Kungen gråtande.
"Men jag vet hur ni ska döda mig", sa Vargen.
"Hur?".
"Jo, ni ska ta mig till skattkammaren där allt guld finns, eftersom att jag är nämligen allergiskt mot guld, silver och diamanter".
"Bra ide!", sade Kungen och tog vargen till kammaren där allt guld och andra värdesaker finns.
När dem var i kammaren så låtsades Vargen kväva och dö. Kungen dansade glatt iväg och stängde dörren efter sig. Då slutade Vargen spela och åt upp guld och andra värdesaker tills hans mage blev jättestor.
Efter en stund kom vakterna för att ta ut vargen ur kammaren och kastade ut honom på soporna.
När dem hade gått vaknade Vargen och sprang iväg det fortaste han vet hem till Gubben. Efter några timmar träffade han Gubben igen.
"Åh!, jag har saknat dig så mycket, jag trodde att jag aldrig kommer att få se dig igen!", sade Gubben glatt.
"Jag har saknat dig med, men du måste göra en sak först", sa Vargen.
"Vad som helst för dig"
"Okej, du måste hämta en stekpanna och en lakan"
"Visst", sa Gubben
Sen hämtade Gubben allt de som Vargen sa till honom att hämta.
"Men vad ska du göra med dem här?", frågade Gubben.
"Det ska du få se", sa Vargen och la på golvet med magen i luften. Du ska ta stekpannan och slå mig på magen så det kommer ut allt värdesaker ur min mun och lägga det på lakan.
"Jag kan inte, jag vill inte göra dig illa, sa Gubben.
"Men du ät tvungen".
Och så började Gubben slå Vargen på magen så det kom ut många värdesaker ur hans mun och la det på lakan. Efter det blev de rika och köpte ett hus och en bondgård med 150 hönor, 500 grisar, 70 hästar, 90 får, 30 kor, 10 hundar och 5 katter.
Men när Gumman upptäckte att Gubben hade blivit rik så skickade hon iväg varghonan som ska ta reda på hur han blev rik. Varghonan knackade dörren och Vargen öppnade.
"Vad kan jag hjälpa dig med?", frågade Vargen.
"Jag och Gumman orkar inte att leva mer utan er!, ljög Varghonan. Gumman och jag hade så svårt när hon kastade ut er och vi vill ha tillbaks er igen.
Vargen visste att hon ljög och kom ihåg hur grymt elak de var när de kastade ut Gubben och sig själv, så han tänker hämnas.
"Jag tror inte att jag vill tillbaka, men du och gumman kan få lite rikedomar, sa Vargen.
"Åh, tack så mycket!, sa Varghonan ivrigt.
"Okej, först måste du äta sopor och sen måste Gumman slå dig på magen med era finaste stekpanna så att allt guld kommer, ljög Vargen igen.
Efter det sprang Varghonan hem och sa allt som Vargen berättade. Sen gjorde hon och Gumman som Vargen hade berättat och så började gumman slå varghonan på magen. Men det kom bara sopor ur munnen och deras finaste stekpanna blev alldeles smutsigt.
Där utanför huset stod Gubben och Vargen och skrattade åt dem men de levde lyckliga i alla sina dagar.
Lilly 6A
